Tänä vuonna Tammisaaren kirjasto täyttää 160 vuotta. Kirjasto on kerännyt muistoja joita te kävijät yhdistävätte kirjastoon. Lue muistot alta!
MUISTOJA
Muistan lapsena käynnit vanhassa kirjastossa, kirjojen hajun ja kaakeliuunin lämmön, sekä valtavan kokoisen pöydän täynnä lehtiä. Mielestäni oli uskomattoman jännittävä paikka. 5 ja 6 luokkalaisina kokoonnuimme usein luokkakavereitten kanssa musiikkihuoneeseen – mukavia muistoja. – Heidi Björk, 52
MINNEN
Där lånade jag böcker när jag hade börjat läsa . Så det är 70 år sen det hände ! – Birgit Bergkvist
—
Att lära sig läsa och få tillgång till böckernas värld i min barndom var stort. Att besöka biblioteket och få välja bland alla böcker den känsla var ännu större. Tyvärr blev min läshunger reducerad av att jag bara fick låna sju böcker i veckan. Boken som fortfarande finns i minnet var Titanic undergång. Året var 1946 och jag var sju år. – Berit Skogs
—
Vad jag minns?ja bland annat doften av böcker som välkomnade en så fort man steg in i bibblan”och sen minns jag att skyltarna där det stod att man inte fick prata högt..nej helst skulle man viska ifall man hade någon annan med sig..minns även det knarrande golvet.. och den varma och lugna stämningen som rådde på den tiden – Monica Kaisla
—
Då jag var liten så hade de på Lördagar sagostund för barn. – Jan-Peter Sjöholm
—
Många fina minnen från både gamla och “nya” Bibban! I “nya” bibban kunde man lyssna på musik vid stolar med hörlurar eller inne i ett musikrum. Man valde bland skivorna och bibbatanten gav hörlurar och sa vart man skulle gå och sätta sig och så lade hon på musiken. – Birgitta Wall
—
Den stämning som rådde i gamla ribban i slutet av 50-talet och början av 60-talet var fantastisk. Rurik Rancken och hela personalen. bidrog till ett lugn och en förtätad koncentration på BOKEN. Speciellt minns jag stämningen i det lilla rummet till vänster efter långa bordet där man läste tidningar. Det lilla rummet var, tror jag, ett slags referensbibliotek, där fanns sköna fåtöljer och där satt oftast samma människor. Minns speciellt en man med en distinkt svart mustasch, han var alltid väldigt brunbränd och påminde till sitt väsen om David Niven. Hade för mig att han var något slags pensionerad officer, men jag kan ha helt fel. Stämningen i det rummet var tät, lugn och där rådde total tystnad, liksom i biblioteket i övrigt. Jag kan fortfarande förflytta mig i minnet till denna oas av vänlighet och koncentration. Biblioteket var en oerhört viktig plats och lade grunden till en egenskap jag har odlat vidare senare i livet: bokmalens. Respekten för boken och den koncentration den förutsätter lades där, tack för det! – Torbjörn Kevin, 70
—
Jag minns den behagliga tystnaden när man gick bland hyllorna på den mjuka heltäckningsmattan. Jag minns de stora balkarna i taket som man gärna hade klättrat på. Jag minns takfönstren där högt uppe. Jag minns grönväxterna i trappavsatsen som var som en liten djungel man hade velat utforska men aldrig vågade. – Kristoffer, 41
—
Jag har ett minne av sagostunderna på biblioteket på 50-talet. Dom var visst på lördagarna och vi barn satt på golvet framför hen som läste. Speciellt kommer jag ihåg en sagostund då Tove Jansson läste Muminberättelser.
—
Jag satt alltid på bibban och gjorde läxorna efter skolan (högstadiet & gymnasiet). Bodde man på landet fick man vänta tills den enda bussen för dagen gick, så då var bibban ett bra ställe. Och alltid fastnade det en och annan bok i handen också, förutom läxböckerna!
—
Bokbussen kom till skolan (Box, indragen för länge sen) och alla vi småttisar travade iväg och kom tillbaka bärande på stora bokhögar. Långt var det också, när man hade korta ben, men massor med roliga böcker fanns det i bokbussen!
—
I det gamla bibbahuset av trä var jag skärrad, det kändes strängt. Nya bibban med sina öppna rum var mitt andra hem. Ringde nån hem till mej på trådtelefon svarades hon är på bibban.Sagostunder! LPskivor i hörsalens snurrfåtöljer! Läste mig genom barn och ung och sen vuxensidan. Kämpade från A, helt oguidat. Men smaken för böcker mättades inte. Idag jobbar jag som professionell läsare. – Mia Österlund, 53
—
Minns när man lyssnade på musik med hörlurarna i slutet av -80 talet! – Kim Tolonen, 44
—
Jag minns en gång när jag sökte en viss bok men den fanns inte biblioteket. Då sade den snälla tanten att hon själv har den hemma. Så jag fick låna den istället. På tal om service – Pigge Svenskberg, Fd tonåring
—
Jag minns när Ted Forsström och Kaj Korkea-Aho besökte Ekenäs bibliotek och pratade om sitt humorprogram Radio Pleppo. De bjöd på sång och mycket humor 🙂 Året var 2007. – Edvin, 32
—
Påbörjade folkskolans första klass -55. An efter man lärde sig läsa och skriva började jag besöka biblioteket. Vid slutet av 50-talet och början av 60-talet fanns i princip ingenting för barn och ungdom. Ingen TV, inga spel, ingen ledd verksamhet om intresserade mig som idrott, fotboll etc. Då styrde man sina steg till biblioteket. Där fanns ett stort urval av barn- och ungdomsböcker. Där satt man många kvällar med likasinnade. Speciellt kommer jag ihåg böckerna med barnen Hedenhös. Föreståndarinnan, redan en äldre dam fru Ginman övervakade allt och alla. Några missöden kommer jag inte ihåg. Det var en bra tid – 73 åring
—
Inget illa om ryttmästare Alf Fager, f.d. officer i tsarryska armén. När man på 60-talet besökte biblioteket, försvann s.g.s. alla besökare. Orsaken va enkel. Han åt så mycket vitlök att hela huset luktade vitlök, så där var omöjligt att vara – 73 åring
—
Jag brukade rutscha nerför backen till biblioteket. Rancken och fru Ginman satte undan alla nya ungdomsböcker till mig. – 72 åring
—
Ett bra och mysigt bibliotek – Linda, 20
—
Många fina minnen. Bland annat sagostunder(som barn), lån av bra böcker och filmer (VHS och DVD), samt då man fick läsa i biblioteket i lugn och ro till studentskrivngarna. – Alexander Hindrén, 26
—
Återvände 19.7.1947 fyllda 7 år från Sverige, efter 5 goda år som krigsbarn i Dalsland/Sverige på en liten bondgård. Enligt lagen skulle man som 7-åring gå i skola i Finland. Började i I klass i september 1947 i byggnaden i hörnet av Skillnadsgatan och Raseborgsvägen för Gertrud Hasselberg och också andra klass för henne i samma byggnad. Tredje klass gick jag i angränsande byggnad 1949 för den stränga läraren Lennart Ginman. Hoppade över fjärde klassen och flyttade till Ekenäs Samskola hösten 1950. Student 1959 efter 12 års skolgång.
Biblioteket på samma gård blev tidigt en trivsam miljö på kvällarna. I medlet på 1950-talet (själv redan 15) dök en trevlig farbror upp, Rurik Rancken, som hjälpte och sökte fram vad man önskade. Han blev som en vän, ända tills jag hösten 1959 lämnade staden för Hanken och ekonomstudier och därefter arbete på en revisionsbyrå. Under somrarna i slutet på 1960-talet lånade vi böcker, mest nog sagoböcker åt barnen för holmen i Ekenäs skärgård. Tänk, vi satt på holmen den 24 juli 1969 på kvällen och lyssnade på radio på den första månlandningen! Pojkarna var redan över 10 då det nya trivsamma biblioteket öppnade 1978. Då vi kom upp för att handla, dumpade vi de aktiva pojkarna på biblioteket, så kunde vi handla mat och byggnadstillbehör för reparationer och underhåll av sommarstugan. Dom trivdes där, och vi fick lugn och ro!
Åren går, och efter en 45 år lång parentes i Helsingfors, flyttade vi 2005 tillbaka till Ekenäs, nu som pensionärer. Det trivsamma biblioteket fanns kvar, och vi lånar böcker än idag!
Sven Sundström 81
—
Jag är så tacksam för att barnen (3 st) kunnat komma in här i mysiga, trygga atmosfären, för att t.ex. vänta på musiktimme eller göra läxor etc. En turvapaikka! Tack till hjärtliga bibliotekspersonalen! – 44 år
—
Ronja 11 år minns sagostunder och Just Dance-spel.
—
Astrid 11 år minns Halloween 2021.
—
Andrea 8 år minns första gången då hon lånade många böcker.
—
Den 11.3.2022 kom jag på dagsverk till bibban!!! Jag är ett stort bibbafan, och har älskat att läsa ända sen liten, så det var verkligen spännande att få jobba en hel dag på bibban! (Jobbade i 7 timmar) – Tovemarie, 12
—
Mitt första tydliga minne av Ekenäs bibliotek är från1982-1983. Rasebo daghem låg granne med biblioteket och vi förskolebarn kunde ibland få besöka bibban medan de yngre barnen hade vila efter maten. Då kände vi oss stora och nästan som riktiga skolbarn! – Karin Nyström, 45
Lue myös
